Att förstå hypermetropi (långsynthet)

Dessa ”fel” orsakar problem knutna till ögats förmåga att fokusera ljus på korrekt del av retinan, vilket påverkar skarpheten i seendet.

Långsynthet resulterar vanligtvis i suddiga föremål som är ur fokus på nära håll, medan föremål på långt håll är skarpa och i fokus. Korrigerande glasögon eller laserögonkirurgi kan användas för att behandla problemet.

Tecken & symptom

Vuxna

Symptom på långsynthet hos vuxna kan bestå av:

• Föremål är oklara eller suddiga på nära håll
• Kisande
• Trötta ögon, speciellt efter man har läst, skrivit eller använt dator, vilket kräver fokusering på föremål på nära håll
• Smärta eller en brännande känsla i ögonen
• Huvudvärk

Vuxna kan ofta utveckla långsynthet i samband med att man blir äldre, vanligtvis efter 40-årsåldern, men åldersrelaterad långsynthet faller under ett annat tillstånd – presbyopi.

Barn

Barn kan födas med långsynthet men det korrigerar ofta sig själv när ögonen utvecklas. Men deras ögon är generellt sett mer flexibla och kompenserar ibland för långsynthet. Detta betyder att de vanligtvis inte upplever problem med sitt seende. Men om hyperopi förblir obehandlat, kan det få komplikationer (se nedan) – det är viktigt att barn genomgår regelbundna ögonundersökningar för att hålla koll på tillståndet.

Om ditt barn är väldigt långsynt, kanske du märker några av följande symptom:

• Röda ögon
• Tårfyllda ögon
• Kisar med ögonen mot föremål på nära håll
• Blinkande (mer än vanligt)
• Gnuggar ofta sina ögon.
• Svårt att läsa
• Klagar på huvudvärk

Komplikationer till följd av långsynthet

Komplikationer till följd av långsynthet är ovanliga hos vuxna men svår hyperopi hos barn kan leda till att de överfokuserar. Detta kan leda till dubbelsyn, vilket gör att ett öga vrider sig och resulterar i kisning eller skelögdhet:

Kisande – också känt som strabism, betyder att ögonen inte är korrekt inriktade och fokuserar på olika saker. Detta kan orsaka problem med djupperception (bedöma avstånd till föremål) och hjärnan kan börja ignorera det ena ögats signaler. Detta kan potentiellt försvaga ögat och resultera i skelögdhet.

Skelögdhet – också känt som amblyopi, betyder att ett öga är dominant. Detta kan uppstå på grund av kisning eller något annat ögonproblem. Om detta förblir obehandlat, kan det försvagade ögat förlora seendet helt och hållet.

Dessa komplikationer kan behandlas med en ögonlapp (används på det starkare ögat). Hjärnan fokuserar då på att använda det svagare ögat, och på så sätt förstärks det igen. Glasögon kan anpassas för att hjälpa till med att balansera seendet, och i vissa fall kan operation vara nödvändigt för att påskynda förstärkningen.

Vad orsakar långsynthet?

Långsynthetkan orsakas av tre faktorer:

• Längden på ögat – alltså att det är för långt
• Hornhinnan är för platt
• Linsen i ögat är inte tillräckligt tjock eller rund

Hur ditt öga fungerar: Grunderna

Ögat har fyra huvudsakliga delar som får det att fungera:

Hornhinnan och linsen ligger längst fram i ögat för att hjälpa till med att fokusera ljuset som kommer in i ögat – ungefär på samma sätt som en kameralins. Det fokuserade ljuset gör det möjligt för dig att få en bild på näthinnan.

Näthinnan finns in den bakre delen av ögat och består av ett lager vävnad som kan känna av ljus och färg. Näthinnan omvandlar ljus och färg till elektriska signaler.

Den optiska nerven skickar ut elektriska signaler från näthinnan till hjärnan. Detta låter oss tolka och förstå informationen som skickats från ögat.

Hornhinnan & linser

Hornhinnan är ett genomskinligt lager av vävnad som täcker ögats framsida och hjälper till med att skydda det från skador. Om hornhinnans rundning inte är korrekt, det vill säga att den är för platt, kan detta orsaka långsynthet.

Linsen fokuserar inkommande ljus på näthinnan genom att bryta eller böja på ljuset jämnt för att man ska få en klar bild av föremålet. Om linsen är för tunn eller inte tillräckligt rund, kan detta störa hur ljuset bryts, vilket gör att ljuset fokuserar bakom näthinnan istället för på den. Men det är inte möjligt för ljuset att fokusera bakom näthinnan, så linsen ändrar sin tjocklek för att försöka korrigera brytningsfelet, vilket kallas för anpassning. Långsynthet kan dock inte anpassas fullt ut, vilket betyder att ljuset fortfarande inte är korrekt fokuserat och föremål på nära håll blir suddiga.

Andra orsaker

Det finns en del andra faktorer som kan orsaka långsiktighet:

Ålder – Även om hyperopi kan inträffa vid vilken ålder som helst, är det vanligtast att det uppstår i 40-årsåldern. Åldersrelaterad långsynthet kallas för presbyopi och utvecklas vanligtvis när linsen stelnar.

Genetik – Det finns teorier om att man kan ärva långsynthet från sina föräldrar. Men mer forskning behövs på området, endast i den ovanliga formen av hyperopi som heter nanophthalmos har speciella gener identifierats.

Bakomliggande medicinskt tillstånd – Det kan finnas underliggande orsaker till långsynthet, men dessa tenderar att vara sällsynta. Dessa tillstånd inkluderar:

• Diabetes
• Mikroftalmi (förkrympta ögonlober – oregelbunden utveckling av ögonen hos ett foster under graviditeten)
• Orbitala tumörer – Tumörer i vävnaden och strukturen runt ögat.
• Foveal hypoplaisa (problem med blodkärlen i näthinnan)

Hur diagnosticeras långsynthet?

Långsynthet diagnosticeras vanligen vid en tidig ögonundersökning och korrigeras lätt hos de flesta människor. Men om problemet inte diagnosticeras hos barn och lämnas obehandlat kan det påverka deras seende permanent (se komplikationer ovan).

Undersökning av barn

Småbarn genomgår vanligtvis en undersökning vid födseln eller inom 72 timmar. Barn mellan 6–8 veckor gamla får en andra ögonundersökning som görs av en läkare som en del av en rutinundersökning.

Om du bekymrar dig för ditt barns seende, kan du när som helst få deras ögon testade av en optometrist hos en optiker. Optometristen gör en ögonundersökning och ett syntest och om det behövs skriver de ut recept på glasögon eller kontaktlinser. De kan också hitta eventuella ögontillstånd och synfel.

Barn med förmodade synproblem kan också bli hänvisade till:

Ortoptist – specialiserar sig på problem med ögonens rörelser och synutveckling.

Ögonläkare – en läkare som specialiserar sig på diagnos och behandling av ögonproblem.

Om ditt barns seende är normalt är det viktigt att ta med dem till en regelbunden kontroll en gång om året, hos en optiker. Dessa ögontester är gratis för barn under 16 år, och de under 19 år som är fulltidsstuderande.

Ögonundersökningar

Vuxna bör genomgå en rutinundersökning en gång vartannat år, såvida du inte har fått andra rekommendationer.

En ögonundersökning hos en optiker kan ta upp till en halvtimme, och de kontrollerar då ditt seende samt din ögonhälsa.

En optometrist börjar vanligtvis med att fråga dig om din historik och symptom, om det finns några speciella problem med ditt seende, och om det gör det, hur länge du har haft dessa symptom. Detta kan inkludera frågor som din hälsa i allmänhet, livsstil och medicinering. Historiken följs normalt sett av en ögonundersökning för att se om underliggande problem föreligger. Optometristen använder ett oftalmoskop för att lysa genom pupillen, undersöka insidan och testa pupillernas reflexer. De kommer också att kolla rörelser och koordinering, för att försäkra sig om att båda ögonen är synkroniserade.

Andra faktorer, som till exempel ålder och medicinsk historik, kan göra att man behöver utföra en del ytterligare tester för att kontrollera vissa ögontillstånd, vanligtvis glaukom – förändringar i trycket som kan skada den optiska nerven – och diabetisk retinopati – nya blodkärl (i ögat) som orsakas av högt blodtryck eller blodsocker, vilket påverkar ditt seende.

Du kommer sedan att genomgå ett syntest som hjälper till att bedöma ditt seende på nära håll (exempelvis läsning), mellanlångt håll (använda dator) och långt håll. Det finns också ett test för skärpa, vilket vanligtvis inkluderar att man läser från en Snellen-tabell – (den berömda tabellen med rader av blandade bokstäver som blir mindre och mindre). Om du redan använder glasögon, måste du ta med dig dem till någon utav undersökningarna.

Om du har problem med ditt seende kommer fler tester att göras för att avgöra vad problemet är och vilka typ av glas som behövs för att korrigera det.

Hur behandlar man långsynthet?

Receptbelagda glasögon eller kontaktlinser är den huvudsakliga behandlingen för att korrigera långsynthet. Det finns också ett antal kirurgiska tekniker för att behandla hyperopi, inklusive laserkirurgi för ögonen – men dessa behandlingar kanske inte passar för allt, som till exempel åldersrelaterad långsynthet (presbyopi).

Korrektiva glas

Glasögon som utformas efter ditt recept kan för det mesta korrigera långsynthet. Glasen är vanligtvis konvexa – tunnare vid kanterna än i mitten – och glasets böjning, tjocklek och vikt beror på hur allvarligt tillståndet är. Det receptbelagda glaset gör att det brutna ljuset kan fokusera på näthinnan på rätt ställe och gör att du kan se föremål på nära håll, skarpt och klart.

Eftersom linsen blir hårdare ju äldre man blir, kan styrkan på ditt recept behöva ökas ju äldre du blir, det är därför viktigt att fortsätta med regelbundna undersökningar. Om du märker att du blir både lång- och närsynt (vilket är möjligt vid högre ålder), kan du behöva två par glasögon, eller ett par med progressiva eller bifokala glas.

Kontaktlinser fungerar på samma sätt som glasögon, men är att föredra på grund av estetiska orsaker eller för aktiva personer där glasögonen kan vara i vägen. Det finns olika typer av kontaktlinser och din optometrist kan rekommendera dem som passar bäst för dig. Men bra linsvård och hygien är viktigt, eftersom kontaktlinser kan öka riskerna för en ögoninfektion.

Ögonlaseroperation

Ögonoperationer ökar hornhinnans böjning genom att ta bort vävnad från kanterna. En ögonlaseroperation kan vara en föredragen metod eftersom inga instrument rör vid ögat. Proceduren utförs endast med en datakontrollerad laser, vilket minskar risken för mänskliga misstag och infektion.

Det finns tre typer av ögonlaseroperationer som korrigerar långsynthet, men det ses inte som en större medicinsk behandling och är inte gratis via sjukvården – du måste besöka en ögonklinik.

De olika typerna av ögonlaseroperation är:

• Fotorefraktiv keratektomi (PRK) – En laser används för att ta bort en liten del av hornhinnans yta (epitel), den tar sedan bort vävnaden (med noga kontroll från en dator), och ändrar hornhinnans form. Hornhinnans yta får sedan läka.
• Laserepitelkeratomileusis (LASEK) – Alkohol lossar på hornhinnas yta innan en liten flik kan lyftas upp som exponerar hornhinnans vävnad. Lasern formar sedan hornhinna för att korrigera brytningsfelet, när det sedan är färdigt, ersätts ytan och ett naturligt sug håller den på plats.
• Laser in-situ keratomileusis (LASIK) – En liten flik tas bort på hornhinnans yta, som sedan viks bakåt så att lasern kan ändra formen på hornhinnans vävnad. Fliken läggs sedan tillbaka på sin ursprungliga plats och ett naturligt sug håller den på plats. I vissa fall kan patienter få en ”nyckelhålsoperation”, där små snitt görs istället för en flik. Det är den vanligaste ögonlaseroperationen i Sverige, men kan endast utföras om hornhinnan är tillräckligt tjock. Återhämtning av seendet är snabb, och det är den minst smärtsamma metoden (nästan ingen smärta alls upplevs), men det som gör den mer komplex är det faktum att om det blir komplikationer kan dessa vara allvarligare.

Risker & lämplighet

Laserbehandlingen görs oftast på en dag (ingen övernattning) och kan ta mellan 30–60 minuter att göra färdig. Efter operationen kommer du troligtvis att ha en eller flera uppföljningstider på kliniken för att kolla att den ursprungliga operationen var framgångsrik och för att säkerställa att dina ögon läker i rätt takt.

Alla kan inte få ögonlaseroperation och det kanske inte passar för dig om du har följande:

• Diabetes – operation kan förvärra avvikelser i ögat.
• Ett tillstånd som påverkar immunförsvaret – till exempel reumatismartritis (påverkar återhämtningen).
• Andra ögonproblem – till exempel glaukom eller grön starr.
• Gravida eller ammande kvinnor – vissa hormoner kan orsaka fluktueringar i seendet (påverkar precisionsoperation).
• Under 21 år – seende och strukturer förändras fortfarande.

Alla operationer medför risker, och din kirurg kommer att förklara dessa för dig innan ni börjar. Även om komplikationerna nedan är väldigt ovanliga, så finns det fortfarande risker i samband med operationen.

• Seendet kan bli sämre efter operation om för mycket vävnad har tagits bort.
• När den har ersatts, kan den bortskurna fliken växa in i huvuddelen av hornhinnan, vilket kan skapa synproblem som måste korrigeras med en annan metod.
• Förminskning av hornhinnas tjocklek, vilket leder till nedsatt seende, eller förlust av seendet (ectasia).
• Infekterad hornhinna (mikrobiell karatit).